jag gifter bort mig till himmelen
och kysser molnen godnatt
tar en överdos ensamhet
och hoppas på att få vakna
i ett dussin vingslag

för jag har ännu inte förstått innerbörden
med att kämpa för ett liv
som inte ens går att lita på i regn

och jag kan fortfarande inte förstå meningen
med att hylla en vardag som inte ens tål skämt
riktade mot det rus som världen aldrig ger mig

jag är så ensam att jag
fyller gårdagens minnesluckor
med smågrus

och när jag vaknar upp
efter min överdos i singular
inser jag att det endast är jag själv
som kan ta mig någon vart

och att det faktiskt inte går
att lägga sitt liv i någons annans ögonvrå
och hoppas på att tårarna
ska infria en förändring